förmådde bevara sin folkgunst, kunde ingen monark vara mer enväldig, i synnerhet under den tid, stammen uppehöll sig i ett fientligt land. Han avkastade därför masken av rådgivare och antog den myndiga uppsyn, som var nödvändig för upprätthållandet av hans ämbetes värdighet.
Morgonen därpå, långt innan dagen grydde, gjordes uppbrott, varvid Magua gick i spetsen. De övriga följde sin anförare i gåsmarsch, såsom är brukligt bland indianerna. I olikhet med andra män, när de gå till krigets själsskakande uppgifter, smögo de sig utan uppseende och obemärkta från sitt läger, mera liknande en skara framglidande spöken än krigare, som gingo för att genom överdådigt djärva bedrifter vinna en flyktig ryktbarhet.
I stället för att välja den stig, som ledde raka vägen mot delawarernas läger, förde Magua sin skara ett stycke nedför flodens slingringar och utefter bävrarnas lilla konstgjorda sjö. Dagen började gry, när de kommo in på den röjning, som hade gjorts av dessa kloka och flitiga djur. Liksom Magua, som hade återtagit sin gamla dräkt, på det beredda skinn, varav hans tröja bestod, hade en teckning föreställande en räv, fanns det i hans trupp en hövding, som bar bävern som sitt särskilda kännemärke eller totem. Det skulle ha varit ett slags underlåtenhetssynd, om denna man hade gått förbi ett så mäktigt samhälle av sina inbillade släktingar utan att ägna dem något bevis på sin aktning. Följaktligen stannade han och tilltalade dem i så milda och vänliga ordalag, som om han hade vänt sig till förnuftigare varelser. Han kallade djuren sina kusiner och påminde dem om, att hans beskyddande inflytande var orsaken till, att de fingo förbli oantastade, fastän så många giriga handelsmän sökte övertala indianerna att taga deras liv. Han lovade dem fortfarande sin ynnest och förmanade dem att vara tacksamma. Därpå talade han om det företag, vari han nu själv deltog, och antydde, ehuru med vederbörlig grannlagenhet och i förtäckta ordalag det tillbörliga uti att de meddelade sin släkting en del av den visdom, varför de själva stodo i så stort anseende.
Under hela detta besynnerliga tal stodo talarens kamrater allvarsamma och lyssnade uppmärksamt till hans ord, liksom om de allesamman i lika hög grad voro övertygade
