dragen hos skogens invånare, då han lade märke till sina tillämnade offers kosa, medan de utan att ana något ont redo vidare, varvid kvinnornas lätta och behagfulla gestalter svävade fram mellan träden vid stigens slingringar, följda vid varje krök av Heywards manliga figur, till dess slutligen sångmästarens oformliga person försvann bakom de tallösa trädstammar, som i mörka rader reste sig på den mellanliggande sträckan.
III.
UNKAS.
Lämnande den omisstänksamma Heyward och hans tillitsfulla sällskap att tränga ännu djupare in i en skog, som hyste så förrädiska invånare, måste vi nu begagna oss av en författares förmånsrätt och flytta skådeplatsen några engelska mil väster om det ställe, där vi senast sågo dem.
Samma dag syntes två män uppehålla sig på stranden av en liten men snabb ström en timmes väg från Webbs läger, liksom om de avvaktade en frånvarande persons ankomst eller inträffandet av någon väntad tilldragelse. Skogens vidsträckta lövvalv bredde ut sig ända till flodbrädden, där det hängde ut över vattnet och skuggade dess mörka strömfåra med en djupare färgton. Solens strålar började bränna mindre skarpt, och dagens tryckande hetta minskades, i den mån som de svalare dunsterna från källorna stego upp från sina lövrika bäddar och svävade i luftkretsen. Men den av liv genomträngda tystnad, som är utmärkande för ett amerikanskt landskap med dess dåsiga kvalm en julidag, rådde ännu på denna ensliga plats, avbruten endast av de nyssnämnda männens röster, ett tillfälligt trögt pickande av en hackspett, det missljudande ropet av en grann skrika eller det dova bruset från ett avlägset vattenfall.
Dessa svaga och brutna ljud voro emellertid allt för bekanta för de båda skogsmännen för att avleda deras
