kunde ingen fruktan för egen del hindra den storsinta flickan att hålla sina ögon fästa på den darrande Alices bleka och ängsliga drag. Tätt inpå dem stod Heyward och ägnade dem båda ett deltagande, som i ett dylikt ögonblick av ytterlig ovisshet knappast visste av någon partiskhet för henne, som han mest älskade. Falköga hade med en hänsyn till sina olyckskamraters högre rang, som ingen likhet i belägenhet för tillfället kunde förmå honom att glömma, tagit plats litet längre tillbaka. Unkas var ej med dem.
När fullkomlig tystnad åter hade inträtt och det vanliga långa och uttrycksfulla uppehållet hade ägt rum, reste sig den ene av de båda åldriga hövdingar, som sutto vid patriarkens sida, och frågade högt på ganska begriplig engelska:
»Vilken av mina fångar är La longue Carabine?»
Varken Heyward eller kunskaparen svarade. Den förre lät emellertid sin blick sväva omkring på den mörka och tysta församlingen och ryggade tillbaka, när blicken föll på Maguas ondskefulla ansikte. Han insåg genast, att den sluga vilden på något hemligt sätt givit anledning till, att de nu stodo inför folkets domstol, och beslöt att på allt sätt söka motverka dennes olycksbådande planer. Han hade bevittnat ett exempel på summarisk bestraffning bland indianerna och fruktade nu, att hans kamrat hade utsetts till offer för en ny sådan. I detta kinkiga läge, som erbjöd föga eller ingen tid till eftertanke, fattade han plötsligt det beslutet att, trots all fara för egen del, skydda sin ovärderliga vän. Men innan han hunnit yttra sig, upprepades frågan med högre röst och tydligare uttal.
»Giv oss vapen och ställ oss i skogen. Våra handlingar skola tala för oss», svarade den unga mannen stolt.
»Denne är således den krigare, vars namn har fyllt våra öron», återtog hövdingen, i det han betraktade Heyward med ett slags nyfiket deltagande, som tyckes vara oskiljaktigt från människan, när hon först får se en av sina likar, åt vilken förtjänst eller slump, dygd eller brott givit ryktbarhet. »Vad har fört den vita mannen till delawarernas läger?»
»Mina behov. Jag kom för att söka föda, tak över huvudet och vänner.»
