28
såsom både du och jag veta, att de äro, därför att vi ha sett det; men när det blir fråga om det vatten, som är utbrett över en så stor sträcka som havet, där jorden är rund, hur i all världen kan vattnet då ligga stilla? Lika gärna kunde du vänta, att floden skulle ligga stilla på branten av de där svarta klipporna en mil ovanom oss, fastän dina egna öron säga dig, att den störtar utför dem just i detta ögonblick.»
Om indianen kände sig otillfredsställd med sin kamrats filosofi, höll han alltför mycket på sin värdighet för att förråda sitt tvivel. Han hörde på, som om han kände sig övertygad, och återtog därpå sin berättelse på sitt förra högtidliga sätt:
»Vi kommo från det ställe, där solen gömmer sig om aftonen, över stora slätter, där bufflarna uppehålla sig, till dess vi nådde den stora floden. Där bekrigade vi alligewierna, till dess att marken var röd av deras blod. Från stranden av den stora floden till kusten av den salta sjön fanns ingen fiende, som kunde tåga emot oss. Maquaerna följde oss på något avstånd. Vi sade, att landet skulle vara vårt från det ställe, där vattnet i denna ström ej längre löper uppåt, till en flod tjugu dagsresor mot sommarn. Det land vi tagit som krigare behöllo vi som män. Vi drevo maquaerna till skogarna jämte björnarna. De fingo endast smaka salt vid saltslekena, de drogo ej upp någon fisk ur det stora vattnet, vi kastade åt dem benen.»
»Allt detta har jag hört oeh tror det», sade den vita mannen, då han märkte, att indianen gjorde ett uppehåll; »men det var långt innan engelsmännen kommo till landet.»
»En tall växte då, där detta kastanjeträd nu står. De första blekansiktena, som kommo bland oss, talade ej engelska. De kommo i en stor kanot, när mina fäder hade begravit stridsyxan och höllo fred med de röda männen omkring dem. Då, Falköga», fortfor han och förrådde sin djupa rörelse endast genom att låta sin röst sänka sig till de låga struptoner, som understundom göra hans språk i så hög grad musikaliskt, »då, Falköga, voro vi ett folk, och vi voro lyckliga. Den salta sjön gav oss sina fiskar, skogen sina hjortar och luften sina fåglar. Vi togo hustrur,
