Hoppa till innehållet

Sida:Den siste mohikanen 1915.djvu/93

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
89

bössa. Mitt ibland de indianska dialekterna, som han nu tydligt hörde, var det lätt att urskilja icke endast ord utan hela meningar på Kanadas franska landsmål. En mängd röster utbrusto samtidigt i ropet: »La longue Carabine!» (långa bössan) och kommo skogen mitt emot att återskalla av ett namn, som Heyward erinrade sig ha hört, att en berömd jägare och kunskapare i det engelska lägret hade fått av sina fiender, fastän han nu först fick veta, att denne och deras vita följeslagare, som nyss hade lämnat dem, voro en och samma person.

»La longue Carabine, La longue Carabine!» ljöd det från mun till mun, till dess hela skaran tycktes samlad kring ett segertecken, vilket syntes som ett intyg på sin fruktansvärda ägares död. Efter en larmande överläggning, som emellanåt överröstades av vilda glädjeutbrott, skingrades åter indianerna, fyllande luften med namnet på en fiende, vars lik de, efter vad Heyward kunde uppfatta av deras uttryck, hoppades finna dolt i någon klyfta på ön.

»Nu kommer ett ögonblick av ovisshet», viskade han till de darrande systrarna. »Om vårt gömställe undgår deras spanande blickar, äro vi ännu i säkerhet. I alla händelser kunna vi på grund av våra fienders yttranden vara förvissade om, att våra vänner undkommit, och kanske kunna vi redan om ett par timmar motse undsättning från Webb.»

Nu följde några minuters ångestfull tystnad, varunder vildarna, såsom Heyward väl kunde förstå, fortsatte sitt sökande med större vaksamhet och planmässighet. Men än en gång kunde han höra ljudet av deras steg, när de snuddade förbi sassafrasknippan och kommo de torra löven att prassla och kvistarna att knaka. Till sist rubbades knippan litet, ett hörn av filten föll ned och en svag stråle dagsljus glittrade in i hålans inre del. Cora slöt i fruktansvärd ångest Alice till sitt bröst, Heyward rusade upp blixtsnabbt. I detta ögonblick hördes ett skrikande, som tycktes utgå från klippans inre, ett bevis att fienderna slutligen hade trängt in i grottan bredvid. Inom en minut ådagalade rösternas antal och högljuddhet, att hela skaran var samlad på och omkring denna undangömda plats.