112
icke mera tänka på flyttningen af min bostad, utan grubblade jag i stället på utvägar att komma in i fartyget, hvilket utan tvifvel skulle möta stora svårigheter, emedan det blifvit nära nog öfverhöljt af sand.
Som erfarenheten likväl lärt mig, att aldrig misströsta, beslöt jag, att lossa så många stycken som möjligt af vraket, i öfvertygelse, att allt hvad jag sålunda fick, skulle komma mig mycket väl till pass.
Den 3. Jag började med att såga af en tvärbalk, som understödde däcket nära vid skansen; och då jag slutat dermed, undanskottade jag så mycket som möjligt af sanden, som hopat sig på högsta delen. Floden inföll härunder och tvang mig att åter bege mig i land.
Den 4. Jag gick ut att fiska, men fick icke någon fisk, som jag tilltrodde mig kunna äta. Ledsnande vid detta tidsfördrif, ämnade jag just upphöra, då jag drog upp en liten delphin. Jag hade af kabelgarn förfärdigat mig en lång metref, samt gjort mig krokar så godt jag kunnat. Nu fick jag mycket fisk, åtminstone alldeles tillräckligt för mig. Jag lade dem i solen och åt dem torkade.
Den 5. Nästan hela dagen var jag sysselsatt vid fartyget, på hvilket jag afsågade tvänne tvärbalkar och lösgjorde trenne furubräder, hvilka jag sammanband för att låta dem föras i land af floden.
Den 6. Jag fortsatte mitt arbete på vraket och lossade i synnerhet en stor mängd bultar och annat jern. Detta var ett svårt arbete, och då jag kom hem, kände jag mig så trött, att jag så när förlorat lusten att återvända till fartyget.
