9
till min far, låta leda mig af hans råd och aldrig mer utsätta mig för sådana faror. Jag insåg, huru grundade hans anmärkningar voro öfver allmänna lifvet; huru lugnt och angenämt han tillbragt sina dagar, utan att någonsin ha varit utsatt för oceanens stormar eller landresors obehag, och ångerfull, lik den förlorade sonen, beslöt jag återvända till fädernehuset.
2.
Stormen.
Dessa förnuftiga och allvarliga öfverläggningar räckte så länge som stormen påstod, kanske något längre; men då blåsten följande dagen aftog i häftighet, och sjön blef lugnare, började jag någorlunda vänja mig vid mitt nya lif. Emellertid ansatte sjösjukan mig ännu, och jag var hela dagen modfälld och nedslagen. Vid nattens annalkande klarnade himmelen; blåsten lade sig alldeles, aftonen var herrlig, och solen gick praktfullt ned, för att påföljande morgon gå upp lika skönt. En lindrig vind började nu blåsa, och nattens stjerna nedstrålade i den herrligaste glans på den spegelklara vattenytan; det var det skönaste skådespel, jag i min lefnad sett.
Under den förflutna natten hade jag sofvit ganska godt; jag kände icke mer till några qväljningar, var i den gladaste sinnesstämning och betraktade med förundran oceanen, som ännu aftonen förut varit så
