16
Vi nalkades helt långsamt och landstego först sedan vi passerat Wintertons fyr; kusten sänkte sig vestligt ned mot Cromer, hvarigenom vindens häftighet bröts mot stranden. Här landade vi och satte alla friska och väl behållna foten på strand. Härefter begåfvo vi oss landvägen till Yarmouth, der vi, såsom förolyckade, blefvo behandlade med mycken välvilja, såväl af magistraten som af redarne och köpmännen, ty den förra anvisade oss ett godt herberge, och de sednare försågo oss med så mycket penningar, att vi, efter behag, antingen kunde fortsätta resan till London eller återvända till Hull.
3.
Anfall af sjöröfvare.
Nu hade jag bordt vara förnuftig nog, att vända om till Hull och derifrån till mina föräldrars hus; jag skulle ha blifvit lycklig, och min far hade säkerligen, efter Skriftens ord, slagtat den gödda kalfven för mig; ty sedan han fått veta, att det fartyg, med hvilket jag farit, lidit skeppsbrott på Yarmouths redd, var han länge i ovisshet, om jag ännu lefde.
Mitt onda öde ryckte mig emellertid skoningslöst och oemotståndligt med sig; och ehuru mitt förnuft och mitt naturliga förstånd ofta och högt nog manade mig, att återvända hem, felades det mig likväl styrka, att lyda denna inre röst.
