306
tillräcklig för alla behof; ty en hungersnöd skulle lätt åstadkomma misshälligheter och förleda hans landsmän till den tanken, att de råkat i ett vida större elände. “Ni vet ju“, fortfor han, “att ehuru Israels barn i början gladde sig åt deras afresa ur Egypten, uppreste de sig likväl slutligen mot Gud sjelf, som befriat dem, då de började sakna bröd i öknen“.
Hans omtanka var så klok, och hans råd så godt, att jag lika mycket fröjdade mig åt hans förslag, som hans trogna tillgifvenhet. Vi grepo derföre till verket, och började våra uppodlingar, med all den påföljd, våra otjenliga redskap medgåfvo. Inom fyra veckor, hade vi uppröjt en tillräcklig jordsträcka, för att utså sexton stora krukor med ris och tjugutvå spann korn, hvilket var allt hvad jag kunde umbära. Vi förvarade egentligen icke mera korn, än vi behöfde för de sex månader, efter hvilkas förlopp vi kunde inberga vår skörd, jag menar nemligen sex månader ifrån det ögonblick vi lade vårt utsädeskorn å sido; ty man får icke föreställa sig, att säden under detta himmelsstreck behöfde ligga sex månader i jorden.
Som vi nu voro tillräckligt många, att icke mer behöfva frukta för vildarne, ifall de icke anlände i stora massor, så begåfvo vi oss utan oro hvart vi ville på ön; och som vi alla ständigt tänkte på vår flykt eller befrielse, kunde vi icke, åtminstone icke jag, undgå att förbereda oss på dess förverkligande. I denna afsigt utmärkte jag redan flere träd, som tycktes mig egnade till vårt arbete, uppdrog åt Fredag och hans far att fälla dem, och öfverlemnade uppsigten och ledningen af deras göromål åt spanioren, hvilken jag
