307
oförbehållsamt meddelat alla mina planer. Jag visade honom, med hvilka oerhörda ansträngningar jag förvandlat ett träd till ett bräde, och bad dem göra på samma sätt, till dess de åstadkommit omkring ett dussin ekplankor af två fots bredd, trettiofem fots längd och två till fyra tums tjocklek. Läsaren kan lätt föreställa sig, hvilket förfärligt arbete, som erfordrades härtill. På samma gång ville jag, om möjligt, öka min gethjord, och skickade i denna afsigt ena dagen Fredag och spanioren på jagt, samt gick sjelf den andra jemte Fredag, hvarmed vi fortsatte en tid bortåt. På detta sätt fångade vi tjugu killingar, hvarmed jag förökade min hjord; ty så ofta vi sköto en get, togo vi hennes ungar och inspärrade dem.
Under tiden inföll årstiden för drufvornas torkning, och då insamlade jag en så stor mängd sådana, att vi i sanning dermed kunnat fylla sextio till åttio fat, ifall vi varit i Alicante, der man brukar göra de så kallade passarilles. Dessa torkade drufvor och vårt bröd utgjorde en stor del af våra födoämnen och voro ett sundt samt ytterst smakligt näringsmedel.
Nu kom skördetiden, och vara åkerfält stodo mycket vackra. Det var väl icke den rikaste skörd, jag gjort på ön, men den var likväl så stor, att den fullkomligt motsvarade vart syftemål. Jag hade utsått tjugutvå spann korn, och vi skördade vid pass tvåhundradetjugu; äfven ris-skörden visade ett motsvarande resultat. Detta var visserligen nog för vårt lifsuppehälle intill nästa skörd, till och med om de sexton spaniorerne varit på ön; och hade vi då varit resfärdiga, skulle vårt fartyg varit tillräckligt försedt, för att
