308
tillåta oss fara till hvilken trakt som helst af Amerika. Sedan vi fört in säden, började vi tillverka korgar till dess förvarande. Spanioren visade sig isynnerhet färdig häri, och tadlade mig ofta, för det jag icke begagnat detta flätverk till mina gärdslingar; men jag insåg icke nödvändigheten deraf.
Som jag nu var försedd med lifsmedel för alla de gäster jag väntade, tillät jag spanioren att bege sig till fasta landet, för att underhandla med sina dervarande kamrater. Jag gaf honom den uttryckliga befallningen, att icke medföra någon, som icke först i hans och den gamle vildens närvaro aflagt en formlig ed, att ej allenast icke på något vis skymfa eller angripa den person, hvilken han skulle träffa på ön och hvilken afsändt honom, för att verkställa deras befrielse, utan att tvärtom understödja samma person och skydda honom mot hvarje anfall, samt att dertill ovilkorligt underkasta sig hans befallningar, hvarthän de än skulle resa.
Dessa vilkor skulle skriftligen uppsättas och underskrifvas af dem. Huru skulle likväl detta vilkor kunna uppfyllas, då jag mer än väl bordt veta, att de saknade alla skrifmaterialier? Besynnerligt nog tänkte ingendera af oss härpå.
Försedd med dessa instruktioner, begaf sig spanioren å väg tillika med den gamle vilden, Fredags far, i en af de piroger, på hvilka de kommit till ön. Jag gaf hvar och en af dem en musköt och åtta skott, i det jag anbefallde dem, att noga hushålla dermed och endast i nödfall begagna dessa vapen.
Alla dessa bestyr hade ett utomordentligt behag för mig, ty de voro ju de första mått och steg jag
