309
vidtog i hopp att slutligen (efter tjugusju år och några dagar) höra min befrielsetimma slå. Jag försåg dem äfvenledes med en tillräcklig qvantitet bröd och russin, såväl till deras eget behof som för spaniorens kamraters uppehälle under en åtta dagar derefter; lät jag dem tåga af, önskade dem lycklig resa och afgjorde med dem, att de vid återkomsten skulle ge mig en viss signal, hvarpå jag skulle känna igen dem, innan de uppnått ön.
41.
Myteri å ett engelskt fartyg, och kaptenens
förande till ön.
Med gynnande vind afseglade de en dag, just då fullmånen inträdde, och, efter min beräkning, i October månad. Att rätt bestämma dagen, var mig icke möjligt, sedan jag en gång kommit på villovägar; jag hade icke en gång riktigt antecknat årtalen, att jag var så rätt säker på dem; vid en sednare anställd beräkning fann jag likväl, att jag icke irrat mig.
Jag hade redan under 8 dagar afvaktat våra resandes återkomst, då en mycket besynnerlig och oväntad händelse inträffade.
Jag låg en morgon ännu i djup sömn i min hängmatta, då Fredag andtruten störtade in till mig, och skrek: “Herre, herre, de komma! de komma!
