23
bittraste elände och sakna allt bistånd. Jag trodde denna förutsägelse nu ha gått i fullbordan, ty någon svårare olycka ansåg jag icke vara möjlig. Herrans hand tycktes hvila tungt på mig, ock hvarje hopp om räddning vara ute. Men ack! detta var endast en försmak af det grufliga elände, som ännu förestod mig, såsom man under förloppet af denna berättelse om mina öden skall finna.
4.
Robinson i fångenskap.
Min nya patron eller herre hade tagit mig med sig hem; jag hoppades nu, att han också skulle taga mig med, då han ånyo gick till segels, hvarpå han, förr eller sednare skulle blifva uppfångad af ett Spanskt eller Portugisiskt krigsskepp, och jag på sådant sätt återfå min frihet. Men detta hopp förgick snart, ty då han ånyo drog ut på sjöröfveri, lemnade han mig qvar i land, för att sköta om hans lilla trägård, eller förrätta de vanliga slafarbetena, och sedan han återkommit från sitt ströftåg, blef jag befalld ligga ombord på fartyget, för att bevaka det.
Jag tänkte nu icke på någonting annat än flykt och funderade på något medel att verkställa min plan; men jag fann icke ett enda, som hade minsta sannolikhet för sig att lyckas; ty det fanns ingen menniska omkring mig, till hvilken jag kunde förtro mig, hvarken
