Sida:Den verklige Robinson Crusoe's lefverne och äfventyr.djvu/381

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

med dem, utan för en, som för alltid skulle qvarstanna på ön.

För det första hade han gifvit mig en låda, innehållande de utvaldaste likörer, sex stora buteljer med madera, två skålpund ypperlig tobak, tolf stora stycken saltadt oxkött och sex skinkor, tillika med en påse ärter och omkring ett hundra skålpund skeppsskorpor.

Han hade derjemte medfört en låda med socker, en säck fint mjöl, en låda citroner, tvâ flaskor fruktsaft och ännu en mängd andra saker; utomdess, hvilket äfven var mig mest välkommet, ett halft dussin alldeles nya skjortor, sex gamla goda halsdukar, två par handskar, ett par skor, en hatt, ett par strumpor och en fullständig, i godt skick varande klädning, hvilken han sjelf högst få gånger burit. Med ett ord, han utrustade mig från hufvud till fot.

Man inser lätt, att dessa skänker skulle ega ett omätligt värde för en menniska i min belägenhet. Emellertid kan likväl ingen drägt i verlden ha förefallit någon så oangenäm, besynnerlig och obeqväm, som dessa kläder voro för mig, då jag först fick dem på mig.

Efter dessa formaliteter, och sedan alla effekterna blifvit förda till min boning, började vi rådgöra om våra fångars behandlingssätt; ty det var af synnerlig vigt för oss, att öfverlägga, om vi skulle våga att taga dem med oss; i synnerhet de båda, som visat sig vara oförbätterliga. Kaptenen försäkrade mig, att han kände dem, som de obändigaste oduglingar, och att han, ifall de medtogos, måste fängsla dem, för att utlemna dem i rättvisans händer, på den första engelska koloni han uppnådde.