Sida:Den verklige Robinson Crusoe's lefverne och äfventyr.djvu/46

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

33


Denna fångst gladde oss högeligen, ty den gaf oss en kostelig stek; hvad som likväl mest gladde den stackars Xury, var den underrättelse han på samma gång meddelade mig, att han funnit ett mycket godt vatten och icke sett till någon vilde.

Sedan vi fyllt våra krukor, gjorde vi oss en herrlig måltid af vår jagtfångst och beredde oss till återtåg, utan att ha upptäckt minsta spår till någon mensklig varelse.

Som jag redan hade gjort en resa utmed denna kust, visste jag ganska väl, att vi icke kunde vara långt ifrån Canariska Öarne; men det felades mig nödiga instrumenter, att mäta höjden och utröna den breddgrad, hvarunder vi befunno oss. Dessutom visste jag ej, eller kom jag icke ihåg, under hvilken latitud nämde öar ligga, och kunde följaktligen icke uppsöka dem, hvilket i motsatt fall varit någonting ganska lätt. Jag ämnade derföre hålla mig utmed kusten, till dess jag anländt till den del af densamma, der Engelsmännen drifva handel, i hopp att träffa något af deras handelsfartyg, som kunnat taga oss ombord.

En eller två gånger trodde jag mig se fjällspetsen (Piken) på Teneriffa (högsta toppen af bergön Teneriffa. bland Canari-öarne), och jag kände en särdeles lust, att våga mig ut på djupet, i hopp att kunna komma dit; men båda gångerna jag försökte det, återkastades jag af vidriga vindar, och då sjön utomdess gick för högt för mitt lilla fartyg, beslöt jag följa min första plan och hålla mig längs kusten.

Sedan jag lemnat min första ankarplats, hade jag tvenne gånger varit tvungen att hemta nytt vattenförråd. Till följe häraf lade vi oss äfven en morgon helt

Robinson.3.