Sida:Den verklige Robinson Crusoe's lefverne och äfventyr.djvu/56

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

43


Jag svarade, att han i hyarje hänseende visat sig så ädelmodig mot mig, att jag skämdes begära något, utan öfverlemnade åt honom att bestämma priset. Han sade sig nu vilja ge mig en förskrifning på åttatio piaster, att betalas i Brasilien, men tillade, att om någon der ville ge mig mera för den, han då skulle tillställa mig öfverskottet. Dessutom bjöd han mig sextio piaster för Xury.

Jag drog i betänkande, att ingå på sistnämnda förslag; icke, som hade det varit mig svårt, att aflåta gossen at Kaptenen, utan emedan det smärtade mig, att bortsälja den stackars gossens frihet, då han så redligt varit mig behjelplig, att återfå min.

Då jag anförtrodde denna bevekelsegrund åt Kaptenen, insåg han billigheten deri, och föreslog mig, till sakens iordningställande, att han skriftligen ville förbinda sig, att efter tio år skänka gossen friheten, i fall denne beslutade sig bli kristen. Då Xury härpå förklarade sig villig, att inträda i Kaptenens tjenst, öfverlemnade jag honom gossen.




7.
De trenne kolonisternas förslag.

Vår färd till Brasilien var ganska lycklig, och efter tjugutvå dygns segling anlände vi till “Allhellgona-Viken.“ Sålunda hade jag då förandra gången blifvit