74
munförråder. I största hast tömde jag nu skorpfatet, gjorde flera packor af dess innehåll, och invecklade dem i några till detta ändamål sönderskurna segel. Och allt detta förde jag nu lyckligt i land!
Följande dagens färd hade ett annat syftemâl. Sedan jag nemligen från fartyget bortfört allt, som lätteligen kunde transporteras, gaf jag mig ihop med ankartågen. Jag skar sönder det första ankartåget i flere efter mina krafter lämpade stycken, och medtog dertill tvenne andra, liksom en tross och allt jern jag var i stånd att få löst. Härefter afsågade jag bogspröts- och mesanrårna och dertill allt, som kunde duga till förfärdigande af en större flotte, för att medföra alla dessa tunga saker. Sedan detta var gjordt, for jag af.
Men min goda lycka började lida till slut; flotten var så tungt lastad, att den vältade om, sedan jag väl hunnit den lilla viken, der jag plägade landa, och kastade mig med hela min laddning i sjön.
Jag sjelf skadade mig väl icke, men större delen af lasten gick förlorad, i synnerhet jernet, af hvilket jag väntat mig så stor nytta.
Sedan likväl ebben ånyo infallit, hopsamlade jag det mesta af de sönderskurna ankartågen, äfvensom något jern, hvarvid jag likväl utstod mycket besvär, emedan jag för hvarje gång måste dyka ned under vattnet. Jag lät emellertid ingen dag gå förbi, utan att bege mig om bord och der hemta allt, som var mig möjligt.
Jag hade nu redan varit tretton dagar på ön, och elfva gånger om bord på fartyget. Under denna tid hade jag bortfört allt, som stod i en ensam menniskas makt; och hade vädret fortfarit att vara lugnt, tror jag
