— 21 —
och smutsiga skodon, — tillade han, — så måtte ni komma långväga ifrån.
Derefter frågade hon, hvar han lemnat Leonard och hur denne befann sig, hvarpå hon uppmanade honom att dricka och bad honom ej anstränga sig med att tala mycket, tilläggande, att han ännu hade god tid på sig, då han ju skulle stanna qvar öfver natten.
— Ja visst! — inföll fru Sipaïlo med mild stämma, i det hon lade för honom af rätterna och stälde faten framför honom. — Han skulle gerna få stanna qvar hos oss hur länge som helst, om hans föräldrar ej blifva oroliga för hans skull. Ät nu, min vän, det gläder mig att få undfägna er; ät och drick så mycket ni vill af allt hvad ni ser framför er.
Leonard såg helt bestört ut och smakade ej en bit.
Fru Sipaïlo talade nu med Paraska om huru glad hon var att kunna erbjuda den främmande gossen så väl Leonards kläder som hans lilla säng.
— Leonards kläder skola passa honom förträffligt, — sade hon, — ty han är ju alldeles af samma längd som han, och i hans lilla bländhvita säng skall den stackars främlingen få hvila ut efter sin mödosamma vandring långt från de sina.
Fru Sipaïlos mod var nära att gifva vika, och hennes röst blef osäker, då hon såg, att barnets ansigte började blekna, men midt under denna komedi inträdde plötsligt Leonards far, och efter att hafva kastat en hastig blick på barnet, som vid hans ankomst helt darrande hade rest sig, tog han sin hustru afsides och gjorde henne med hög röst några frågor angående deras tystlåtne gäst samt uttryckte sin förvåning att hos denne lille ljuslockige gosse finna en viss likhet med deras Leonard.
— Jag är Leonard! — ropade barnet, hvars mod ånyo lifvades, och dermed sprang han fram till fadern, som var på väg in i det angrän-
