Sida:Det går an 1839.djvu/27

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs


har icke eget åkdon med dig — bondkärror äro elaka att åka på, och skjutspojklymlar vid sidan, det är icke mitt folk, de äro sällan rena.

Sergeanten sprang upp och skulle väl hafva slutit henne i sin famn, om de icke varit på däck. »Hon har hjerta!» tänkte han.

Sätt dig ned, Albert, så skola vi tillsammans roa oss med att räkna ut skjutspengarna. Hjelp mig, om jag tar felt; mitt största nöje är att addera i hufvudet. Få nu se: första hållet, ifrån Arboga räknadt, är ju till Fellingsbro?

Sergeanten satte sig ned vid hennes sida, munter och upprymd, som om han nyss vunnit en fullmakt. Hon var också i detta ögonblick, tyckte han, så strålande, eller rättare, så ljuft vacker, som en flicka — i hans smak — nånsin kunde bli. Allt var så förnuftigt och klokt, och ändock så intagande.

»Nå, svarar du mig icke?» sade hon och slog honom helt lätt på handen med sin ena couleur de lilas handske, som hon försigtigtvis aftagit redan då hon skalade apelsinen.

Till Fellingsbro går vägen alldeles riktigt, och derifrån till Glanshammar, sade han.

»Så Wretstorp —»

Nenej du. Vi måste genom Örebro och Kumla först.

»Och så Wretstorp, det är säkert. Derpå Hofva, och så äro vi hemma.»

Hvad, är du hemma i Hofva?

»Jag är hemma i Vestergötland, och så fort jag satt min fot på marken vid Hofva, så är jag straxt hemma.» Härvid utsträckte Sara sin ena lilla fot och nedsatte den helt bestämdt och vestgötiskt på däcket.

Albert fick nu nytt tillfälle att beundra den välgjorda vackra kängan. »Är det der Lidköpingsarbete?» sade han.

Hvad för slag?

»Jag menar, om de hafva så bra skomakare i Lidköping, att —»

Det är en ståtlig, ja en rar stad! har du då aldrig varit i Lidköping? — skomakare? — åh då! vi hafva skräddare, finsmeder, grofsmeder, schatullmakare, grofsnickare, vi ha allting. Äfven handlande, och en rik källarmästare på gatan ett stycke till venster från torget; fast det håller jag för illa, ty sådane lefva på andras förderf och onödiga utgifter; men handtverkaren gör det som duger och blir qvar i verlden. Hvart tar källarmästarens varor vägen? Han är kommissionär för Göteborgsdiligensen och håller en stor, stor balsal, der officerare med mamseller och fröknar hålla assemblé. Det är något för