Sida:Det går an 1839.djvu/76

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

Gud! hvad menar din underfulla uppsyn?

»Skulle jag dervid komma nära döden, då ville jag, Albert, att du gick ned i mitt rum — näst innan jag dör — till mig! — och — — ty denna hand ville jag kyssa sist af allt i verlden.........................................



ÅTTONDE KAPITLET.


Se dig omkring och var glad i
uppsynen! Jag ville hafva den
hemliga glädjen, att när du åker fram
på gatan, hvarannan flicka må stanna
och tänka: »Kors, en så vacker officer
der far!»


Historien och geografien, som alltid räcka hvarandra handen, måste äfven här hjelpa hvarann; så att när den förra s st drog sig hastigt undan och viker tillbaka, börjar den sednare tala, och talar på följande sätt: Vägen emellan Mariestad och Lidköping räcker ända ifrån Mariestad till Lidköping. Denna väg började de begge resande straxt befara morgonen derpå, så fort de doppat sina skorpor i ett par vackra äkta koppar.

Vestergötlands geografi må säga allt hvad hon vill och behagar om södra Venerstranden; det vissa är, att om man icke ser på vägen, som stryker fram här, så förekommer den ögat alls icke obehaglig. När de begge resande hunnit till Bresäter, sade Albert: »Nu beror det på, om vi framåt Forshem skola taga den gudomliga vägen öfver Kinnekulle, som går genom norra delen af Österplana, så Medelplana