Sida:Det går an 1839.djvu/76

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs


Gud! hvad menar din underfulla uppsyn?

»Skulle jag dervid komma nära döden, då ville jag, Albert, att du gick ned i mitt rum — näst innan jag dör — till mig! — och — — ty denna hand ville jag kyssa sist af allt i verlden.........................................



ÅTTONDE KAPITLET.


Se dig omkring och var glad i
uppsynen! Jag ville hafva den
hemliga glädjen, att när du åker fram
på gatan, hvarannan flicka må stanna
och tänka: »Kors, en så vacker officer
der far!»


Historien och geografien, som alltid räcka hvarandra handen, måste äfven här hjelpa hvarann; så att när den förra s st drog sig hastigt undan och viker tillbaka, börjar den sednare tala, och talar på följande sätt: Vägen emellan Mariestad och Lidköping räcker ända ifrån Mariestad till Lidköping. Denna väg började de begge resande straxt befara morgonen derpå, så fort de doppat sina skorpor i ett par vackra äkta koppar.

Vestergötlands geografi må säga allt hvad hon vill och behagar om södra Venerstranden; det vissa är, att om man icke ser på vägen, som stryker fram här, så förekommer den ögat alls icke obehaglig. När de begge resande hunnit till Bresäter, sade Albert: »Nu beror det på, om vi framåt Forshem skola taga den gudomliga vägen öfver Kinnekulle, som går genom norra delen af Österplana, så Medelplana