— 196 —
men vi sakna representanter. Föreningens propaganda i denna provins har varit anförtrodd åt baron de Méridor. Men denne gamle man har i förtviflan öfver sin dotters nyligen timade död försummat den heliga Ligans sak. Innan han har tröstat sig öfver sin förlust, ha vi ingenting att vänta af honom. Hvad mig beträffar, medför jag ansökningar om tre nya medlemmars inträde i föreningen och jag har, enligt reglementet, nedlagt dessa ansökningar i klostrets allmosebössa. Konseljen får sedan döma, huruvida dessa tre nya bröder, för hvilka jag för öfrigt svarar som för mig själf, böra upptagas i den heliga föreningens gemenskap.
Ett bifallssorl höjdes bland munkarna och hade ännu icke tystnat fullkomligt, då broder Monsoreau åter intog sin plats.
— Broder La Hurière! sade nu samme munk, som hade kallat fram Monsoreau och tycktes ha befogenhet att kalla fram de trogna efter behag. Säg oss nu hvad ni har uträttat i staden Paris!
En munk med neddragen kapuschong intog nu talareplatsen efter herr de Monsoreau.
— Mina bröder! sade han, ni veta alla, hur varmt jag är tillgifven katolicismen och huru jag offrade mig för dess heliga sak den stora dag, då den rätta tron triumferade. Ja, mina bröder, ända från den tiden har jag varit bland de trogna anhängarna till vår store Henri af Guise, och detta är min heder! Af herr de Besmes själf, den Gud måtte välsigna i all evighet, har jag fått mina instruktioner, och jag har följt dem med så stort nit, att jag till och med har velat döda mina egna hyresgäster. Denna min hängifvenhet för den heliga saken har förskaffat mig utnämning till uppsyningsman öfver en del af staden, och jag vågar påstå, att detta är till stort gagn för religionen. Jag har satt upp en lista på alla kättare inom kvarteret Saint-Germain-l'Auxerrois, där jag ständigt uppehåller mig, mina bröder, och sedan anger jag dem för våra vänner. Visserligen känner jag inte samma törst efter hugenottblod som i forna dagar, men jag ser ändå klart det verkliga ändamålet med denna heliga förening, som vi hålla på att grunda.
— Det skall bli intressant att höra, tänkte Chicot.
— Tala! Tala! ropade flera röster om hvarandra.
La Hurière besinnade sig ett par ögonblick, hostade och fortsatte:
— Om jag icke bedrar mig, mina bröder, så är kättarnas utrotande icke det enda ändamålet med vår verksamhet. Vi måste också försäkra oss om att icke en kättare kommer att styra Frankrike. Låt oss se till huru den saken står, mina bröder! Francois II som var en rättrogen katolik, dog utan barn; Charles IX, också nitisk för den sanna tron, dog utan barn: Henri III, hvars tro och gärningar det icke tillkommer mig att bedöma, skall förmodligen dö utan barn; återstår sedan hertigen af Anjou, som icke heller har barn och dessutom tycks vara en ganska ljum katolik.