— 266 —
XXVII.
HURU BRODER GORENFLOT BLEF ÖFVERTYGAD OM ATT HAN VAR SÖMNGÅNGARE, HVILKET FÖRHÅLLANDE HAN BITTERT BEKLAGADE.
Intill den dag dit vi nu ha kommit — den bedröfliga dag, då den stackars munken råkade så illa ut — hade broder Gorenflot fört en ganska bekymmerslös tillvaro. Han gick ut tidigt på morgonen, om han behöfde svalka, och sent, om han ville ha sol, och förtröstande på en nådig försyn och på klostrets kök, hade han aldrig tänkt på sitt uppehälle annat än med afseende på sina extra förplägningar på Corne-d'Abondance, hvilka för öfrigt voro ganska sällsynta. Ty de berodde helt och hållet på de offervilliga trognas nycker, det vill säga när det föll dem in att ge sina gåfvor i form af pengar. Vid sådana tillfällen brukade broder Gorenflot göra en liten rast på Corne-d'Abondance, och när den insamlade summan öfverlämnades till klostret, hade den minskats med hvad som åtgått till munkens extra förplägning under vägen. Visserligen hade han också vännen Chicot, som tyckte om god mat och trefliga bordskamrater. Men Chicot var mycket oregelbunden i sina vanor. Ibland kunde Gorenflot träffa honom tre eller, fyra dagar å rad, men så kunde det också dröja ett par veckor, en månad eller sex veckor utan att han syntes till. Antingen var narren då instängd på hofvet hos kungen, eller också var han Henri följaktig på en eller annan pilgrimsfärd, såvida han icke rent af skötte egna affärer på annat håll. Gorenflot hade emellertid aldrig förr saknat någonting, och aldrig hade han heller föreställt sig, att han skulle bli nödsakad att ge sig ut i världen på vinst och förlust.
Och om han åtminstone hade haft pengar! Men priorns svar på hans fråga om medlen till uppehälle hade varit helt enkelt och apostoliskt:
— Sök, och du skall finna!
Och Gorenflot kände sig trött redan innan han hade börjat.
Emellertid gällde det först och främst att skyndsamt undfly den fara, som enligt priorns försäkran hotade honom.
Den stackars broder Gorenflot var icke bland dem, som kunna förkläda sig och genom en eller annan skicklig metamorfos undgå att bli igenkända. Han beslöt därför att så snart som möjligt vända ryggen åt Paris, och gick med raska steg ut genom porte Bordelle. När han
