Sida:Diana 1904.djvu/495

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

— 91 —

tillsammans, skall du kanske säga! Men hvad betydde hertigen och öfverhofjägmästaren för oss? När det är någonting man riktigt vill, når det är någon, man älskar, så borde hvarken kejsare eller kungar kunna vara till ett hinder! Och ser du, Jeanne, om jag hyste en riktigt stor kärlek, så …

Diana var ett rof för så stark sinnesrörelse, att hon måste stödja sig mot ett träd. Det tycktes, som om hon icke längre kunde hålla sig uppe utan stöd.

“Lugna dig, lugna dig, älskade vän!”

— Lugna dig, lugna dig, älskade vän!

— Jag säger dig, att vi ha varit fega!