— 170 —
före måltidens slut, steg öfverhofjägmästaren upp mycket tidigt och gick ned på slottsgården.
Han ville uppsöka ridknekten, som han förut hade träffat, och försöka att få veta någonting om Rolands vanor.
Grefve de Monsoreau hade tur med sig. Han gick direkte till det stora stallet, där fyrtio präktiga hästar af hjärtans lust tuggade provinsens hö och hafre, och han såg sig omkring efter Roland.
Hästen stod på sin plats och åt med den friskaste matlust.
Därnäst såg herr de Monsoreau sig om efter ridknekten.
Denne stod med korslagda armar och såg på, medan hans herres hästar konsumerade sin vanliga ranson.
— Hör på, min vän, sade grefven till honom, bruka alla hertigens hästar vända om till stallet på egen hand? Dresseras de kanske att göra det?
— Nej, herr grefve, svarade ridknekten, hvarför frågar ni så?
— Därför att Roland gjorde det i går.
— Det var ingenting förvånande, herr grefve. Roland är ett märkvärdigt klokt djur.
— Ja, det såg jag genast, förklarade Monsoreau. Har det händt förut?
— Nej! Roland rides vanligen af hertigen själf, som är en skicklig ryttare och inte blir afkastad så lätt.
— Roland kastade inte heller mig ur sadeln, min vän, sade grefven stött öfver att en ridknekt kunde tro, att han, Frankrikes öfverhofjägmästare, ej kunde hålla sig kvar i sadeln, jag har visserligen inte hertigens kroppsstyrka, men jag kan i alla fall sköta mig som ryttare. Nej, jag hade bundit Roland vid ett träd, medan jag gick in på ett skogvaktareboställe, men då jag kom ut igen, var hästen försvunnen. Jag trodde först, att den var stulen, eller att någon hade velat spela mig ett spratt genom att föra den tillbaka hit — det var därför jag vid min återkomst frågade, hvem som hade fört hit den.
— Roland kom igen ensam, så som hofmästaren hade den äran att säga herr grefven i går.
— Det är verkligen märkvärdigt, sade Monsoreau.
Han stod en stund tankfull och tyst. Sedan sade han:
— Hans höghet rider ofta den där hästen, sade ni?
— Innan den sista stora transporten kom, red han den nästan hvarje dag.
— Kom hans höghet sent hem i går?
— Ungefär en timme före er, herr grefve.
— Hvilken häst red han? En rödbrun med hvita fötter och stjärna i pannan?
