— 176 —
— Ja, madame, jag såg det själf. Och hur kan ni neka för att det var ni, när det inte finns någon annan dam här på Méridor.
— Ni misstar er återigen, herr grefve. Jeanne de Brissac är här.
— Madame de Saint-Luc?
— Ja, min väninna madame de Saint-Luc.
— Och herr de Saint-Luc?
— Han öfverger naturligtvis inte sin hustru. De ha gift sig af kärlek, som ni vet. Och det var mycket säkert dem ni såg i går.
— Det var inte herr de Saint-Luc och hans hustru. Det var ni! Jag kände mycket väl igen er, men inte honom, Jag skall likväl göra bekantskap med honom, det svär jag dyrt och heligt!
— Ni envisas att påstå, att det var jag?
— Jag kände igen er röst, då ni skrek till af förskräckelse.
— När ni återfår edra sinnens fulla bruk, skall jag gärna höra
