— 222 —
för att ställa sig in hos henne! Och om madame Cathérine får veta, att ert beslut är fattadt, blir hon troligen mindre benägen för eftergifter.
— Du har rätt, sade hertigen. Du misstror honom således?
— Monsoreau? Ja, lita på det!
— Nå, det gör jag också! Jag tror bestämdt, att han bara har låtsat vara död.
— Nej, nog har han fått ett ordentligt värjstyng genom bröstet. Det dumhufvudet Rémy, som hjälpt honom till lifs igen, hade också först trott, att han var död. Men herr de Monsoreau måste vara grundligt seglifvad.
Nu var man framme vid drifhuset.
Diana smålog älskvärdare än någonsin mot hertigen.
Hertig François gick först in och sedan Diana. Monsoreau skulle följa efter dem, men när bärstolen kom till drifhuset, visade det sig, att det var omöjligt att få den in genom dörren. Bärstolen var mycket för bred och dörren var hög och smal.
Vid upptäcken af detta olyckliga förhållande utstötte Monsoreau ett ursinnigt rytande.
Diana fortsatte inåt drifhuset utan att fästa någon uppmärksamhet vid sin mans förtviflan.
Bussy, som var så van att i Dianas ögon läsa allt, som rörde sig inom hennes själ, var nu för länge sedan på det klara med betydelsen af hennes småleende. Han stannade kvar hos herr de Monsoreau och sade till honom med det största lugn:
— Det tjänar ingenting till att envisas, herr grefve! Dörren är mycket för smal, ni kan aldrig komma igenom den.
— Ers höghet! Ers höghet! ropade Monsoreau. Gå inte in i drifhuset — där finns utländska växter, som utsända giftiga dunster! Ers höghet!
Men i sin belåtenhet att känna Dianas hand på sin arm, glömde hertigen sin vanliga försiktighet. Han gick allt längre in med henne bland de blommande växterna.
Bussy uppbjöd hela sin öfvertalningsförmåga för att uppmuntra grefven till att tåligt finna sig i sitt öde. Men oaktadt alla Bussys vackra försök kunde den uppskakade mannen, som i fråga om fysisk smärta tycktes vara af järn och stål, icke uthärda sina själssmärtor.
Han svimmade.
Rémy trädde nu åter i tjänstgöring och befallde, att den sårade skulle föras tillbaka till sitt rum.
— Hvad skall jag göra? frågade han Bussy.
— Fortsätt som du har börjat! svarade Bussy. Stanna hos honom och gör honom frisk!
