— 223 —
Bussy uppsökte nu Diana och meddelade henne hvad som hade händt Hennes man.
Diana släppte genast hertigens arm och begaf sig till slottet.
— Har du lyckats? frågade Bussy med låg röst, då hon gick förbi honom.
— Jag tror det, svarade hon. Men res inte utan att tala med Gertrude först.
Hertigen tyckte visserligen om blommor, men egentligen i Dianas sällskap. Så snart den vackra grefvinnan hade aflägsnat sig, påminde han sig hennes mans varning och gick ut ur drifhuset.
Ribeirac, Livarot och Antraguet följde efter.
Under tiden hade Diana gått in till sin man, som nu åter var under Rémys behandling. Den unge doktorn höll en flaska luktsalt under sin patients näsa.
Det dröjde icke länge förrän grefven åter öppnade ögönen.
Så snart han återfick medvetandet, gjorde han ett häftigt försök att resa sig. Men Rémy hade förutsett det, och grefven var fastsurrad vid sin madrass,
Han uppgaf ett nytt rytande, men när han såg sig omkring, upptäckte han Diana, som stod vid hans hufvudgärd.
— Å, är ni här, madame? sade han. Det faller sig så mycket lämpligare som jag vill säga er, att vi resa till Paris i afton.
Rémy gjorde häftiga invändningar, men Monsoreau gaf ej mera akt på honom än om han aldrig hade funnits där.
— Men hvad tänker ni på? sade Diana med sitt vanliga lugn. Med ett sådant sår!
— Intet sår i världen skulle kunna rubba min föresats, förklarade grefven. Det är bättre att dö än att lida, och vi resa i afton, om jag också skall dö under vägen.
— Nå, som ni vill! sade Diana.
— Det är min vilja! Var god och gör edra förberedelser till resan.
— Mina förberedelser äro snart gjorda. Men kan jag få veta, hvad som har framkallat detta plötsliga beslut?
— Det skall jag säga er, madame, när ni inte längre har några blommor att visa för hertigen — och då jag har låtit göra dörrarna tillräckligt breda för att min bärstol skall kunna komma igenom öfverallt.
Diana gjorde en bugning.
— Men, fru grefvinna … invände Rémy.
— Det är grefvens vilja, svarade Diana, och det är min plikt att lyda.
Den unge mannen tyckte sig märka, att Diana gaf honom en vink att upphöra med sina invändningar.
