— 224 —
Och Rémy teg, men han tänkte knotande inom sig:
— De döda honom för mig, och sedan skylla de det på läkarebehandlingen.
Under tiden beredde sig hertigen af Anjou att lämna Méridor.
Han uttalade den största tacksamhet för baronens gästvänlighet och steg åter till häst.
Nu infann sig Gertrude och meddelade hertigen med hög röst, att hennes härskarinna måste stanna vid sin mans sjukläger och ej kunde få den äran att ta afsked af deras höge gäst. I förbigående underrättade hon med låg stämma Bussy, att Diana skulle resa till Paris samma kväll.
Hertigen aflägsnade sig med sin svit.
François af Anjou red framåt i djupa tankar. Det hade kommit ett nytt omslag i hans sinne.
En hård och grym Diana skulle ha retat honom och förmått honom att med glädje vända ryggen åt Anjou — men den småleende Diana lockade honom att stanna kvar.
Och då han var fullkomligt okunnig om öfverhofjägmästarens plötsliga beslut, satt han hela vägen och grubblade öfver risken att alltför lätt gå in på änkedrottningens förslag.
Detta hade Bussy förutsett, och han räknade på hertigens önskan att stanna kvar.
— Nu har jag tänkt på saken, skall jag säga dig, Bussy! förklarade hertigen.
— Godt! svarade den unge ädlingen. Och hur lyder resultatet?
— Att det inte är klokt att genast ge vika för änkedrottningens önskningar.
— Ers höghet har fullkomligt rätt! Hon tror sig redan förut vara en alltför skicklig diplomat.
— Men om vi däremot begära åtta dagars betänketid — eller rättare sagdt, dra ut på tiden i åtta dagar, hvarunder vi tillställa fester och inbjuda provinsens nobless — måste hon se, att vi känna oss mäktiga.
— Ett ypperligt resonnemang, ers höghet! Men jag tycker …
— Jag kommer afgjordt att dröja här en vecka, förklarade hertigen. Och tack vare detta uppskof skall jag föreskrifva min mor nya villkor. Det skall du få se!
Bussy låtsade betänka sig.
— Nåja, ers höghet — försök, försök! sade han slutligen. Men laga för all del, att ni vinner och inte förlorar på dröjsmålet. Kungen, till exempel …
— Nå, än se'n? Kungen, sade du?
— Nåja, kungen känner inte till ers höghets slutliga afsikter, och
