— 234 —
Först och främst gälla dessa frågor naturligtvis en viss kolossalt tjock munk med buskiga ögonbryn, tjocka röda läppar, ofantliga händer och dito skuldror — en munk, hvars hals dagligen försvinner allt mer, medan hans bröst och hans kinder tilltaga i fetma.
Därnäst gälla frågorna en kraftig åsna, hvars omfång utvecklar sig i samma mån som munkens.
Munken liknar i det närmaste ett vinfat på två stöttor.
Och åsnan liknar en vagga på fyra stolpar.
Munken bebor en cell i Sainte-Genevièves kloster, där Gud rikligen utgjuter alla sina håfvor öfver honom.
Åsnan är inhyst i klostrets stall, och hennes krubba är aldrig tom.
Munken lyder namnet Gorenflot.
Och åsnan lyder namnet Panurge.
Båda föra, åtminstone för närvarande, den lyckligaste tillvaro, som en munk och en åsna någonsin ha kunnat drömt sig. Klosterbröderna göra allt, för att deras berömde kamrat skall finna lifvet behagligt, och de tjänande bröderna bemöda sig lika ifrigt att försötma Panurges tillvaro.
Det röker beständigt ur skorstenen till klostrets kök, och det yppersta Bourgogne blixtrar oupphörligt i omfångsrika glas.
Kommer där en missionär, som har varit långt borta på omvändelseförsök i fjärran länder — eller en påflig legat, som anländer med hemliga meddelanden från den helige fadern — så visar man honom framför allt broder Gorenflot som ett exempel inom den predikande och stridande kyrkan, denne märkvärdige man, som predikar ordet som en Lukas och sköter svärdet som en Paulus! Man förevisar broder Gorenflot i hela hans härlighet, det vill säga midt under en festmåltid. Man ha nödgats skära ur ett bord för broder Gorenflots väldiga mage, och man erfar en helig stolthet, då man påpekar för den resande, att Gorenflot ensam slukar lika mycket mat som åtta af de öfriga matfriskaste munkarna.
Och medan den nykomne med from andakt beskådar underverket, säger priorn med händerna sammanknäppta och ögonen lyfta mot höjden:
— Hvilken beundransvärd natur! Han, vår dyre broder Gorenflot, älskar på samma gång konsten och bordets nöjen! Ni ser hur han äter! Men ni skulle också ha hört ett föredrag, som han höll en viss natt här i klostret — en predikan, hvari han betygade sitt nit för den sanna tron! Han talar som en Chrysostomus och han äter som ingen annan!
Och likväl kan det hända, att midt i all denna härlighet ett moln lägrar sig på broder Gorenflots panna. De små gulbrunstekta kycklingarna från Mans dofta förgäfves: framför honom, och de läckra ostronen från Flandern, hvilka han eljest kan svälja i tusental, dallra förgäfves i
