Hoppa till innehållet

Sida:Diana 1904.djvu/814

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

— 410 —

— Men jag öfverger er inte i en sådan belägenhet, förklarade Antraguet, om jag också skall låta mitt lif på schavotten.

— Fly, unge man! sade Chicot. Man bör inte fresta Gud. Ni har blifvit räddad genom ett underverk — begär inte två på samma dag!

Antraguet gick fram till Ribeirac, som ännu ej hade dragit sin sista suck.

— Nå? frågade denne.

Han lyfte sin högra arm och stötte dolken i bröstet på Quélus

— Vi ha segrat, svarade Antraguet med låg röst, för att icke såra Quélus.

— Tack! sade Ribeirac. Skynda dig nu bort härifrån.

Han sjönk ned utan medvetande.

Antraguet tog upp sin värja, som han hade låtit falla under striden, sedan tog han också de, som tillhörde Quélus, Schomberg och Maugiron.