Sida:Djungelboken 1915.djvu/79

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs


han mellan tänderna. »Jag kan tala om för dig, att jag på morssidan härstammar från Carbine, vinnaren av Melbourne-pokalen, och där jag kommer ifrån äro vi inte vana att låta oss toppridas av någon papegojspladdrande, grishuvad mulåsna vid ett knallbösse-ärtskjutare-batteri. Är du färdig?»

»Upp på bakbenen!» skriade Billy.

De reste sig upp mot varandra, och jag väntade en ursinnig strid, då en kluckande, mullrande röst ropade ut från mörkret till höger:

»Barn, varför ska ni slåss? Håll er lugna!»

Båda de arga bestarna sänkte sig åter med en fnysning av vämjelse, ty varken häst eller mulåsna kan uthärda att höra en elefants röst.

»Det är Dubbelsvans», sade nummerhästen. » Jag kan inte fördra honom. En svans i vardera ändan är inte vackert.»

»Precis vad jag också tycker», sade Billy och tryckte sig sällskapligt mot hästen. »Vi ha samma smak i mångt och mycket.»

»Förmodligen ha vi ärvt det av våra mödrar», sade nummerhästen. »Men låt oss inte gräla om den saken. Hej! Dubbelsvans, är du bunden?»

»Ja», sade Dubbelsvans, med ett skratt genom hela snabeln. »Jag är bunden för natten. Jag har hört allt vad ni, era slynglar, ha sagt. Men varen inte rädda. Jag skall inte komma över till er.»

Stutarna och kamelerna sade halvhögt:

»Rädda för Dubbelsvansar — så'na galenskaper!»

Stutarna fortsatte högt:

»Det gör oss ont, att du hörde det, men sant är det. Säg, Dubbelsvans, varför är du rädd för kanonerna, när de skjuta?»

»Nåja», sade Dubbelsvans, i det han gned sitt ena bakben mot det andra, alldeles som en liten pojke, som deklamerar en vers, »jag är inte fullt säker på, att ni ha förstått vad det gäller.»

»Nej, det ha vi inte, men det är vårt arbete, att dra kanonerna», sade stutarna.

»Jag vet det, och jag vet, att ni äro bra mycket modigare än ni själva tro. Men med mig är det en helt annan sak.