Sida:Djurbergs geografiska lexicon 1818.djvu/545

534

NOR

NOR

besmanspund, 1 besmanspund innehåller 12 skålpund, och är lika med 14.084 Swenska skålpund. Penningeräkningen sker i riksdaler, mark och skilling. 1 riksdaler innehåller 6 mark, 1 mark 16 skillingar.

Historia.
Norge war i de äldsta tiderne fördeladt uti många små Stater, eller så kallade Fylken, som styrdes af sina egna Furstar. Wid midten af sjunde seklet började Swenska Ynglinga-Ätten, som med Ingiald Illråda utdödt i Swerige, at bosätta sig i Norge. En Son af denne Ingiald, Olof Trätelja, som flyktade för den hämnande eröfraren Iwar Vidfamne drog med sina anhängare til Norrska gränsen och bosatte sig i Wärmeland. Då en hungersnöd efter några år upkom och folket af förtwiflan och widskepelse upbränt honom i sin bostad, wände sig hans son Harald Vitben til sydöstra delen af Norge där han underlade sig några Fylken eller små Furstendömen, och grundlade en egen dynasti. Nu war Ynglinga-Ätten fortplantad i Norge, och dess makt utwidgade sig efterhand. — Halfdan 3, fjärde afkomlingen efter Harald, förberedde Monarkiens uprättelse, som ändteligen hans son Harald Hårfager fulländade från år 865 til 875 under hwilket tidsrum han underkuwade Fylkes Furstarne och andra mägtige män, samt förenade deras Länder til en Statskropp. Med honom börjar således Norges egenteliga Historia. Håkan Adelsten war den förste Kristne Konung och Olof den Helige införde kristendomen i landet år 1015. År 1319 blef Swenske Konungen Magnus Smäk jämwäl Konung i Norge, hwarigenom detta Rike bragtes i förening med Swerige. Han

efterträddes i Norge af sin son Håkan, som war gift med Margareta, dotter til Konung Waldemar 3 i Danmark. När dennes son Olof 3, som tillika war Konung i Danmark år 1387 dog, uphörde den rätta Kongl. linien i Swerige och Norge, och den manliga linien war i Danmark likaledes utdöd; och därföre hade Drottning Margareta, nyssnämnde Konung Olofs Moder den närmaste rätt til Thronen, som hon ock efter Ständernas wal besteg. Sedermera bragte hon därhän at Norrske Ständerne förklarade den unga Hertig Henrik af Pommern, hennes Systerdotters son, som hon sedermera lät kalla Erik, för arwinge til Norrska Riket. Denna Drottning sammanband också 1397, genom den bekanta Kalmare-Unionen de 3 Rikena Swerige, Norge och Danmark til en Statskropp; ifrån hwilken tid Danmark och Norge ända til år 1814 warit förenade. När Oldenburgiska ätten upsteg på Danska Thronen woro Norrmännerne i början wankelmodige och wille göra sig frie från Danska öwerwäldet, men blewo år 1502, efter et blodigt nederlag, twungne at giwa sig under Danska Kronan. År 1537 hölls en Riksdag i Köpenhamn, på hwilken en Recess blef författad, hwaruti bland annat det blef belewadt at Norge skulle för beständigt införliwas med Danmark, såsom en Kronan tilhörig Prowins. Från den tiden förlorade Norge sit Riksråd, blef betraktadt såsom en Dansk Prowins, samt regeradt af en Dansk Ståthållare. Den olikhet som däraf upkom mellan bägge Rikena sökte man på något sätt at häwa därigenom, at det år 1646 bewiljades Norrska Adelen lika privilegier med den Danska. Men sedan Enwålds-Regeringen år 1660 i