Sida:Djurbergs geografiska lexicon 1818.djvu/776

SWE

SWE

765

forntida högre watnhorizont, hwarpå långa upgrundade wikar och hamnar samt igenwallade båtleder lämna ytterligare bewis. Utom Nasafjälds Silwergruwa i fjäldryggen finnes inga betydliga malm-anledningar i denna ådal. — Ångerman-Ådalen. Denna begränsas i nordwäst af Seweåsen, i sydwäst af de från Aribsfjäldet utskjutande bärgsträckor och i öster af Lykselefjälden. Den håller i längd 27 mil, i bredd 9 til 14 och i widd 364 qv. mil samt innefattar Åsele Lappmark och delar af Jämtland och Ångermanland. Fjäldtrakten räcker 6 à 8 mil nedåt landet med höga hopträngda och starkt brutna fjäld. Nedom fjälden widtaga ganska höga bärgsträckningar, merendels öwerwuxne med skog, hwilka fortfara ända ned til kusten, som här är owanligt upfyld af höga bärgsträckor. Norr om Skulberget som ligger inwid strandwägen aftaga bärgens höjder småningom, til dess kusten på wänstra sidan om Gideån blir lika lågländig som kring Umeå. Midt i ådalen träffas de widaste dalöpningar med långslutta åbräddar lera och god jordmån samt et blidt klimat; längre up bestå de branta och trånga dalarne endast af sand och mojord. — Storsjö- eller Jämtlands Ådal, stänges i norr af Aribs fjäldgren, i wäster af Seweryggen och i söder af den från Helagsfjäldet utgående östra sidogren. Den är 28 mil lång, 15 mil bred inwid fjälden, men minskas til 3 à 2.5 mil inwid kusten där sidoryggarne stöta närmare tilsamman. Den håller i widd 237 qv. mil. Dalen uptager hela Jämtland, som har et ganska högt läge, de lägsta nägderne ligga åtminstone 200 famnar öwer hafsbrynet, samt norra delen af Medelpad. Han är wid öfra ändan upfyld af stora

höga fjäld, hwilka i form af en halfcirkel omgiwa och instänga den nästan på alla sidor och äro i synnerhet höga på den södra sidan, där en märkwärdig nedskärning genom fjäldsträckningen förekommer kallad Lundörren. Midt för de stora wattudrag som samlas wid huwudryggen äro fjälden owanligt nedsänkta och släta, samt til det mästa öwertäckta med kärraktiga skogsmossar. Helagsfjäldet, Sylfjäldet, Glucksfjäldet, Jäfsjöfjäldet, med flera andra af omkring 1000 famnars höjd utmärka sig bland de höga upstående fjäldbärgspetsarne. Nedom den egenteliga fjäldtrakten äro bärgen ännu ganska höga och flerestädes inblandade med stora enstaka fjäld, bland hwilka Åreskutan är et af de högsta. Endast i medlersta delen af dalen eller närmare Storsjön träffas några betydliga slätter, men hwilka dock ej äro annat än långsluttande sidor från de omgiwande höjderne. I fjäldtrakten råder glimmer med qwarts, hornskifer, sandsten och tälgsten, men röd granit träffas mäst norrut och i de lägre ned belägna bärg. Malmarterne äro Kopparhaltiga. De nordligare dalbotnarne hålla mäst sand; föga lönande til sädesodling, men på östra och sydöstra sidan af Storsjön, och i synnerhet längs utmed Jämtlands-älwen förekommer en bördig lerblandad mylla, samt på några ställen, norr ut, kalkblandad lera. Ängar och betesmarker äro särdeles bördige, i synnerhet i de smärre ådalarne. För öfrigt uptaga stora skogar det mästa af denna dalsträckning, och kusten är ganska bärgig häldst på wänstra sidan om den stora älwen. — Ljungans Ådal. Denna uptager smärre delarne af Härjedalen och Jämtland, samt större delen af Medelpad. Den inneslutes mellan de 2 fjäldgrenar