|
WÄR | ||
alla Sjöar som ligga i Landet inbegripne, men Wänern med sina wikar utesluten. — Namnet hänledes sannolikt från Finska Ordet Wuori, eller Lappska Ordet Ware, hwilka betyda Bärg, samt Finska Ordet Maa, som betyder Land, så at Wärmeland wil så mycket säga som det bärgiga Landet, hwilket och öwerensstämmer med Landets beskaffenhet. Denna sats winner så mycket mera styrka, som Landet wid Odens ankomst til Norden beboddes af Jotar, som woro en gren at Finska Folkstammen, och kallades då Wärma. Til detta ord har man sedermera fogat Götiska Ordet Land. — Det har i hedendomen warit et särskildt Rike och haft sin egen Fylkes Konung. Det förer Titel af Grefskap. Dess Wapen är en Örn, med utsträckta wingar och fötter i gyldene fält. — Naturlig Beskaffenhet. Landet utgör til större delen 3 ansenliga dalsträckningar omkring Klarälwen, Fryksälwen och Byälwen. Det är nästan öweralt bärgigt och upfyldt med widsträckta bärgsryggar, hwilkas huwudsträckning är i norr och söder och som sänka och förlora sig omkring Wänerns stränder, men höjas så mycket mer i Nord, Nordwäst och Wäster, i grannskapet af Norrska Fjäldryggen, och hwars högsta ås träffas utom Wärmelands gräns i Norge. De enda slätter som förekomma, och desse ändock af mindre widd, sträcka sig omkring Wänern med en bredd af en half til en mil inåt Landet från gränsen af Nerike och Wästergötland genom Wisnum, Warnum, Ölmehärad och Wäsehärad Soknar; likwäl upstiga där enstakade höjder, hwilka snart hopträngas på något afstånd från Wänern. Mellan Carlstad och Nors Kyrka förekommer en annan slätt, |
betäckt med djup sand och en dylik sandhed finnes söder om Brattfors Kyrka. Röd granit är omkring Wänern rådande jordarten. I Ölmehärad, Wäsehärad och södra delen af Nyed Soknar betäckas ofta granitbärgens toppar af uråldrig grönsten. Omkring Carlstad faller graniten tät, men sprucken och fördelad i tjocka liggande lager. Sydwäst från Carlstad til gränsen af Dalsland och på det så kallade näset är den wägrandigt skifrig, groft gneisartad, med stående lager. Längre up åt landet är graniten oftast betäckt med glimmerskifer, bärgkalk, m. m. Likwäl äro de högsta trakterne som stöta intil Norge och Dalarne til det mästa okände. Af höga Bärg märkas Rännebärget och Håffjäldet, bägge belägna i Fryksände Sokn, Tåssebergs Klätten i Sund Sokn samt Saxeknuten i Färnebo Sokn. Watn. Strömar och Sjöar finnes i myckenhet. Den ansenligaste Strömen är Klarälven, hwilken flyter midt genom Landet, Fryksälven, Byälven och Letälven, hwilken sidsta utgör gränsen mellan Wärmeland och Nerike; alla 4 falla ut i Wänern. Den största Sjön är Wänern, hwaraf omkring 24 qv. mil höra til detta Land; därnäst Skagern, hwaraf endast en del hörer hit, Glafsfiolen, Wärmelen, Öfra-Fryken, Mellan-Fryken, Yngen, Stora Gla, Järnsjön, Foxen, samt delar af Lelången, Wästra Silen och Östra Silen. Malmtrakter förekomma uti Nordöstra delen af Landet wid gränsen til Nerike och Wästmanland; de äro store och betydlige, och hysa i synnerhet järnmalm, samt hawa stora kalksträckor med sig i följe. Strödde koppar-malmsfält förefalla ock därstädes äwensom en silwermalmsgång samt blymalm. — Produkter. |
Sida:Djurbergs geografiska lexicon 1818.djvu/955
Utseende
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer