Sida:Dorian Grays porträtt 1948.djvu/238

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
236
OSCAR WILDE

realism i litteraturen. Den mänska som kallar en spade en spade, skulle dömas att gräva med den. Det är det enda han duger till.

— Vad skall vi då kalla dig för, Harry? frågade hertiginnan.

— Hans namn är prins Paradox, sade Dorian.

— Det passar förträffligt! ropade hertiginnan.

— Jag betackar mig för äran, skrattade lord Henry och sjönk ned i en stol. Man kan aldrig bli kvitt en påklistrad etikett. Jag avsäger mig titeln.

— Kungliga prerogativ får man inte avsäga sig, kom det varnande från hennes vackra läppar.

— Du vill alltså att jag skall försvara min tron?

— Ja.

— Jag skänker dig morgondagens sanningar.

— Jag föredrar dagens villfarelser, svarade hon.

— Du avväpnar mig, Gladys, ropade han och förstod ögonblickligen vad hon menade.

— Jag plockar av dig din sköld, Harry men inte din lans.

— Den svingar jag aldrig mot skönheten, sade han och gjorde en elegant gest.

— Tro mig, Harry, det är ett fel hos dig. Du skattar skönheten för högt.

— Hur kan du säga så? Jag medger att jag anser att det är bättre att vara vacker än att vara god. Men ingen är mera villig än jag att erkänna att det är bättre att vara god än att vara ful.

— Fulhet är kanske när allt kommer omkring en av de sju dödssynderna? ropade hertiginnan. Hur går det då med din liknelse om orkidén?

— Fulheten är en av de sju dödsdygderna, Gladys. Du som god tory bör inte underskatta dem. Ölet, bibeln