Sida:Dorian Grays porträtt 1948.djvu/239

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
237
DORIAN GRAYS PORTRÄTT

och de sju dödsdygderna har gjort England till vad det är.

— Du älskar alltså inte ditt land? frågade hon.

— Jag lever i det.

— För att kunna kritisera det så mycket bättre.

— Vill du höra Europas dom över det? frågade han.

— Vad säger man om oss?

— Att Tartuffe har rest till England och öppnat butik.

— Är det din åsikt, Harry?

— Jag överlåter den till dig.

— Jag kan inte använda den. Den är alltför sann.

— Du behöver inte vara rädd. Våra landsmän känner inte igen sig själva i en beskrivning.

— De är praktiska.

— De är mera sluga än praktiska. När de gör upp sitt konto, balanserar de dumhet mot rikedom och laster mot hyckleri.

— Och ändå har vi uträttat stora ting.

— Stora ting har blivit oss påtvingade, Gladys.

— Vi har burit bördan.

— Bara så långt som till fondbörsen.

Hon skakade på huvudet.

— Jag tror på rasen, sade hon.

— Den representerar kvarlevorna av de energiska och företagsamma.

— Den utvecklar sig.

— Att förfalla är mer spännande.

— Och konsten? frågade hon.

— Den är en sjukdom.

— Kärleken?

— En illusion.

— Religionen?

— Det moderna surrogatet för tro.