Sida:Dorian Grays porträtt 1948.djvu/242

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
240
OSCAR WILDE

— Ofta, alltför ofta.

Hertiginnan suckade.

— Jag söker efter frid, sade hon, och om jag inte går och klär om mig nu får jag ingen frid i afton.

— Jag skall hämta några orkidéer åt er, hertiginna, ropade Dorian och gick längre in i växthuset.

— Du flirtar oförsvarligt med honom, sade lord Henry till sin kusin. Det är bäst du aktar dig. Han är mycket farlig.

— Vore han inte det så blev det ingen strid.

— Greker mot greker alltså?

— Jag är på trojanernas sida. De kämpade för en kvinna.

— De led nederlag.

— Det finns värre saker än nederlag, svarade hon.

— Du spränger fram för lösa tyglar.

— Fartens tjusning, riposterade hon.

— Jag skall skriva upp det i afton.

— Vad?

— Att bränt barn älskar elden.

— Jag är inte ens svedd. Mina vingar är orörda.

— Du använder dem till allt utom flykt.

— Modet har övergått från männen till kvinnorna. Det är en ny erfarenhet för oss.

— Du har en rival.

Han skrattade.

— Lady Narborough, viskade han. Hon formligen tillber honom.

— Du gör mig rädd. Kärleken till antiken är ödesdiger för oss romantiker

— Romantiker? Du använder alla vetenskapens metoder.

— Männen har uppfostrat oss.

— Men inte förklarat er.