— Ofta, alltför ofta.
Hertiginnan suckade.
— Jag söker efter frid, sade hon, och om jag inte går och klär om mig nu får jag ingen frid i afton.
— Jag skall hämta några orkidéer åt er, hertiginna, ropade Dorian och gick längre in i växthuset.
— Du flirtar oförsvarligt med honom, sade lord Henry till sin kusin. Det är bäst du aktar dig. Han är mycket farlig.
— Vore han inte det så blev det ingen strid.
— Greker mot greker alltså?
— Jag är på trojanernas sida. De kämpade för en kvinna.
— De led nederlag.
— Det finns värre saker än nederlag, svarade hon.
— Du spränger fram för lösa tyglar.
— Fartens tjusning, riposterade hon.
— Jag skall skriva upp det i afton.
— Vad?
— Att bränt barn älskar elden.
— Jag är inte ens svedd. Mina vingar är orörda.
— Du använder dem till allt utom flykt.
— Modet har övergått från männen till kvinnorna. Det är en ny erfarenhet för oss.
— Du har en rival.
Han skrattade.
— Lady Narborough, viskade han. Hon formligen tillber honom.
— Du gör mig rädd. Kärleken till antiken är ödesdiger för oss romantiker
— Romantiker? Du använder alla vetenskapens metoder.
— Männen har uppfostrat oss.
— Men inte förklarat er.
