Sida:Dorian Grays porträtt 1948.djvu/255

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
253
DORIAN GRAYS PORTRÄTT

ansiktet, sade han och fattade tag i dörrposten för att stödja sig.

När drängen hade gjort det, gick Dorian fram. Ett glädjerop bröt fram från hans läppar. Mannen som hade blivit skjuten i snåret, var James Vane.

Dorian stod några ögonblick och såg på liket. När han red hem stod hans ögon fulla av tårar. Han visste att han var säker.



XIX

— Det tjänar ingenting till att du säger mig att du önskar bli god, ropade lord Henry och doppade sina vita fingrar i en röd kopparskål, fylld med rosenvatten. Du är fullkomlig. Var snäll och förändra dig inte.

Dorian Gray skakade på huvudet.

— Nej, Harry, jag har begått för många skändligheter i mitt liv. Jag vill inte göra fler. I går började jag mina goda gärningar.

— Var var du i går?

— På landet, Harry. Jag var alldeles ensam på ett litet värdshus.

— Käre Dorian, sade lord Henry leende, på landet kan alla mänskor vara goda. Där finns inga frestelser. Därför är personer som inte bor i städer, så ociviliserade. Civilisationen kommer man inte så lätt åt. Till den leder endast två vägar: kultur och korruption. Lantbor har inte tillträde till vare sig det ena eller det andra, och därför försumpas de.

— Kultur och korruption! ropade Dorian. Jag har