Sida:Dorian Grays porträtt 1948.djvu/30

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
28
OSCAR WILDE

för de goda kvinnorna. Hon sade att han var älskvärd och allvarlig. Jag tänkte mig honom då med glasögon och tunt hår, full av fräknar och med stora fötter. Jag önskar jag hade vetat att det var din vän.

— Det gläder mig att du inte visste det, Harry.

— Varför?

— Jo, jag önskar inte att du skall träffa honom.

— Du önskar inte att jag skall träffa honom?

— Nej!

— Mr Dorian Gray är i ateljén, sir, anmälde betjänten, som i detsamma kom ut i trädgården.

Målaren vände sig mot tjänaren som stod och kisade mot solskenet.

— Var god och be mr Gray vänta, Parker. Jag kommer strax.

Mannen bugade sig och gick.

Hallward såg på lord Henry och sade: — Dorian Gray är min käraste vän. Han är rättfram och älskvärd. Din tant hade rätt i allt vad hon sade om honom. Förstör honom inte. Försök inte få makt över honom. Ditt inflytande skulle skada. Världen är stor och full av många underbara väsen. Ta inte ifrån mig den enda mänska som ger min konst hela dess charm. Min tillvaro som konstnär beror på honom. Harry, kom ihåg, att jag litar på dig. Han talade mycket långsamt och liksom mot sin vilja.

— Vilket nonsens du pratar! sade lord Henry leende, tog Hallward under armen och nästan ledde honom in i ateljén.