— Mr Dorian Gray står inte i statskalendern, morbror Georg, sade lord Henry långsamt.
— Mr Dorian Gray? Vem är det? frågade lord Fermor och drog ihop de buskiga, vita ögonbrynen.
— Det är vad jag önskar veta, morbror Georg. Eller rättare, jag vet vem han är. Han är sonson till den siste lord Kelso. Hans mor var en Devereux, lady Margaret Devereux. Hurdan var hon? Vem gifte hon sig med? Du har känt nästan alla dina samtida så du har troligtvis reda på henne. Jag intresserar mig för ögonblicket mycket för mr Gray. Jag har helt nyligen blivit bekant med honom.
— Kelsos dotterson! upprepade den gamle gentlemannen. Kelsos dotterson!… Ja visst — jag kände hans mor mycket väl. Jag tror, att jag var med när hon döptes. Det var en ovanligt vacker flicka, Margaret Devereux, och hon gjorde alla män rasande genom att rymma med en utfattig ung man, en herr ingenting, en underofficer vid ett infanteriregemente eller något liknande. Ja visst! Nu kommer jag ihåg hela historien som hade den hänt i går. Den stackars saten blev dödad i en duell i Spa. Det var en ruskig historia. Det påstods att Kelso hade betalt en skurkaktig belgier, en riktig brottsling för att denne offentligen skulle förolämpa hans svärson, betalt honom, hör du, betalt honom, och att karlen spetsade honom som hade han varit en duva. Historien blev nedtystad, men nog fick Kelso en lång tid efteråt äta ensam på klubben minsann. Han tog hem sin dotter igen, men det påstods att hon aldrig talade till honom. Ack ja, det var en trist historia. Flickan dog, innan året var slut. Så, hon efterlämnade en son? Det hade jag glömt.
4 — Dorian Grays porträtt