— Men jag håller på de engelska kvinnorna mot hela världen, Harry, sade lord Fermor och slog näven i bordet.
— Amerikanskorna står högt i kurs just nu.
— De är inte uthålliga, har jag hört, brummade den gamle herrn.
— En lång löpning mattar ut dem, men de är storartade på en kappridning med hinder. De gör allt i flygande fläng. Jag tror inte Dartmoor har något hopp.
— Hurdan är hennes familj? knorrade den gamle gentlemannen. Har hon någon?
Lord Henry skakade på huvudet.
— Amerikanskorna döljer sina föräldrar lika bra som engelskorna sitt förflutna, sade han och reste sig för att gå.
— De är väl svinhandlare, förmodligen?
— Jag hoppas det, morbror, för Dartmoors skull. Jag har hört att svinhandeln, näst politiken, är den mest givande affären i Amerika.
— Är hon vacker?
— Hon uppför sig som vore hon det. Det gör de flesta amerikanskor. Det är hemligheten med deras charm.
— Varför stannar inte dessa amerikanskor hemma? De påstår ju alltid att Amerika är ett paradis för kvinnor.
— Det är det också. Därför är de lika ivriga som Eva att komma ur det, sade lord Henry. Adjö, morbror Georg. Jag kommer för sent till lunchen om jag stannar längre. Tack för de goda upplysningarna. Jag tycker om att veta allt om mina nya vänner och ingenting om mina gamla.
— Var skall du äta lunch, Harry?
