— Fördöm inte färgat hår och sminkade ansikten. De har ofta en egendomlig charm, sade lord Henry.
— Jag önskar att jag inte hade talat med dig om Sibyl Vane.
— Det skulle du ändå ha gjort, Dorian. I hela ditt liv kommer du att tala om för mig allt vad du gör.
— Ja, Harty, jag tror du har tätt. Jag måste tala om allt för dig. Din makt över mig är märkvärdig. Om jag begick ett brott, kom jag till dig och bekände det. Du skulle förstå mig.
— Mänskor som du — livets bortskämda gunstlingar — begår inga brott, Dorian. Men tack så mycket för komplimangen. Och säg mig nu — var snäll och räck mig tändstickorna, tack — hur är ditt verkliga förhållande till Sibyl Vane?
Dorian reste sig hastigt med blossande kinder och flammande ögon.
— Harry! Sibyl Vane är mig helig.
— Endast heliga ting är värda att beröras, sade lord Henry oväntat känslofullt. Men varför blir du så upprörd? Jag tror hon blir din en vacker dag. När man älskar, bedrar man först sig själv och sedan andra. Det kallar världen romantik. Du känner väl henne, tänker jag?
— Naturligtvis känner jag henne. Redan första aftonen jag var på teatern kom den avskyvärde gamle juden in i min loge och erbjöd sig att föra mig bakom kulisserna och presentera mig. Jag blev rasande och sade honom, att Julia var död för århundraden tillbaka och att hennes lik låg i en marmorgrav i Verona. Han såg så förfärad ut, så jag tror han fick det intrycket att jag hade druckit för mycket champagne.
— Det undrar jag inte på.
— Sedan frågade han mig om jag skrev för någon
