Sida:Dorian Grays porträtt 1948.djvu/82

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
80
OSCAR WILDE

drifterna är de, vilkas natur vi är medvetna om. Det händer ofta att när vi tror oss analysera andra, gör vi det just med oss själva.

Under det lord Henry satt försjunken i dessa grubblerier knackade det plötsligt på dörren och betjänten kom in och erinrade honom, att det var på tiden att klä om sig till middagen. Han reste sig och såg ut på gatan. Solnedgångens guld återspeglades scharlakansrött i de övre fönstren på huset mitt emot. Rutorna glödde som upphettade metallplåtar. Himlen ovanför var som en vissen ros. Han tänkte på sin unge väns färgstarka liv och undrade, hur det skulle sluta.


V

— Mamma, mamma, jag är så lycklig, viskade den unga flickan och dolde ansiktet i skötet på den trötta, vissna kvinna som med ryggen mot det skarpa, påträngande ljuset satt i det enkla rummets enda länstol. Jag är så lycklig, upprepade hon, och du måste också vara lycklig.

Mrs Vane lade sina tunna, vita händer på dotterns huvud. — Lycklig! upprepade hon. Jag är endast lycklig, Sibyl, när jag ser dig spela. Du skall inte tänka på annat än ditt spel. Mr Isaac har varit mycket snäll mot oss, och vi är skyldiga honom pengar.

Flickan såg surmulet upp.

— Pengar, mamma? ropade hon. Vad rör oss pengar? Kärlek är mer än pengar.