Sida:Dorian Grays porträtt 1948.djvu/87

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
85
DORIAN GRAYS PORTRÄTT

liksom de angriper genom att hastigt och överraskande ge efter.

— Jag hoppas du blir nöjd med livet på sjön, sade hon, men glöm inte att du valde det själv. Du hade kunnat komma på ett advokatkontor. Advokater är mycket respektabla människor och i landsorten är de ofta bjudna på middag hos de bästa familjer.

— Jag hatar kontor och jag hatar kontorister, svarade James. Men du har rätt. Jag har själv valt mitt yrke. Allt vad jag har att säga dig är: vaka över Sibyl. Låt ingenting ont hända henne. Mamma, du måste vaka över henne.

— Så du pratar, James! Naturligtvis vakar jag över Sibyl.

— Jag har hört att en herre var afton kommer på teatern och går bakom kulisserna och talar med henne. Är det sant? Vad säger du om det?

— James, du talar om saker som du inte förstår. I vårt yrke är vi vana att få en hel del behaglig uppmärksamhet. På min tid brukade jag få många buketter. Det var den tiden min man verkligen förstod sig på spel. Vad Sibyl beträffar, så vet jag inte om hennes böjelse är allvarlig eller inte. Men utan tvivel är denne unge man en fulländad gentleman. Han är alltid så artig mot mig. Dessutom tror jag att han är mycket rik, och han skickar så vackra blommor.

— Men hans namn, det vet du inte, sade ynglingen brutalt.

— Nej, svarade modern och såg belåten ut, han har ännu inte sagt sitt verkliga namn. Det tycker jag är romantiskt. Han tillhör troligen aristokratin.

James Vane bet sig i läppen.

— Vaka över Sibyl, mamma, ropade han, vaka över henne!