Sida:Drömmens uppfyllelse 1916.djvu/195

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

— 185 —

Du ska få se, jag ska nog lära mig laga god husmanskost och rusta upp mina gamla klänningar. Medan vi har haft eget hushåll i Tjället, har jag lärt mig köpa mat, och jag förstår mig ganska bra på varor. En hel sommar har jag undervisat en klass i en söndagsskola. Tant Jamesina säger, att jag kommer att förstöra Jonas’ bana, om jag gifter mig med honom. Det ska jag visst inte göra. Den, som besjälas av en uppriktig god vilja, måste väl ändå kunna uträtta någonting. Och det finns i Bolingbroke en karl, som inte kan tala riktigt rent, men han är ofta uppe och vittnar under bönemötena, och en gång hörde jag honom säga: »Mina kärälstelige, lädden det uppå minnet, att alla tan vi inte vara tlart skinande eletriska lampor, utan somlida får bli taljdantar». Jag ska bli Joes lilla talgdank.

— Kära Phil, jag håller så mycket av dig, att jag inte kan forma till ett litet lyckönskande tal, som jag väl borde. Men jag är så hjärteglad åt, att du är lycklig.

— Det vet jag. Det läser jag i dina stora grå ögon, Anne. En dag längre fram ska jag titta på samma sätt på dig. För du ska väl gifta dig med Roy, eller hur, Anne?

— Kära du, jag kan varken ge honom korgen eller svara ja, förrän han har friat.

— Hela högskolan vet ju, hur betagen han är i dig, sade den uppriktiga Phil. — Och du håller väl av honom tillbaka, inte sant, Anne?

— Visst gör jag väl det, svarade Anne litet ovilligt.

Hon tyckte själv, att det borde höra till att rodna, när man gjorde en dylik bekännelse, men färgen steg inte upp på hennes kinder. Å andra sidan blev hon alltid blossande röd, när någon, så att hon hörde det, bragte Gilbert Blythe eller Helen Stuart på tal. Och ändå — Gilbert Blythe och Helen Stuart voro luft för henne — absolut luft. Men Anne hade uppgivit försöket att förklara skälet, varför hon rodnade eller inte rodnade. Vad Roy angår, visst var hon förälskad i honom — varmt förälskad… Hur kunde hon vara annat? Var han inte hennes drömda ideal? Vem kunde motstå dessa mörka underbara ögon? Denna röst, som ljöd likt ett förtrollat klockspel och lockade henne allt