Sida:Drömmens uppfyllelse 1916.djvu/226

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

— 216 —

blir inte lättare för det. Jag blir alltid grinig och kinkig de kvällar det regnar.

— Ibland om kvällarna njuter jag av regnet. Jag tycker om att ligga i min sköna säng och höra det smattra mot taket och komma i tunga svep mellan furornas kronor.

— Det går ju åtminstone an, när regnet stannar på taket, sade Stella. — Det gör det inte alltid. Jag tillbragte en fasansfull natt på en gammal lantgård förra sommaren. Taket var otätt, och regnet dröp ned rakt i sängen på mig. Det var allt utom poetiskt, och sömngivande var det då rakt inte. Vid midnattstid måste jag kliva upp och grabba tag i den omänskligt tunga sängen — det var en av de där gammaldags imperialsängarna, som nog väga ett par hundra kilo — för att dra den ur det värsta takdroppet. Se’n kom visserligen jag på det torra, men droppandet fortfor hela natten, tills mina nerver stodo på kant. Du anar inte, hur hemskt och spöklikt det låter, när regnet oupphörligt strilar in mitt i natten och studsar mot ett naket trägolv. Man tycker det tassar som andesteg, och man inbillar sig allt möjligt. Vad skrattar du åt, Anne?

— Åt våra gamla historier. Men tänk så många av våra intressantaste personligheter, som fingo ett våldsamt slut — vi togo livet av dem helt enkelt. Och vilka bländande sköna hjältinnor vi hade — och så fint vi klädde dem! Siden — sammet — guldbrokad — spetsar och juveler — de bar aldrig något annat. Här är en av den själv ganska enkla Jane Andrews’ historier, vari hjältinnan slumrar i sin säng iförd en nattdräkt av vitt siden, rikt garnerad med äkta pärlor.

— Fortsätt, sade Stella. — Jag känner mig inte fullt så olustig nu, och jag kan skratta.

— Här är en, som jag har skrivit. Min hjältinna förströr sig på en bal, strålande från topp till tå av stora diamanter av det renaste vatten. Men vad gagnade skönhet eller dyrbara kläder? »Glansens stigar leda blott till graven». De vackra och ädelborna damerna måste antingen falla offer för en lönnmördare eller ock dö av ett brustet hjärta. Det var ingen annan råd.

— Låt mig få läsa några av dina historier.