— 27 —
steget. Men inte för aldrig det vågade jag traska tvärs över den stora vestibulen med alla de otäcka pojkarna hängande i trappan. Söt och rar såg hon emellertid ut.
— Efter frukosten ämnar jag titta in ett slag på kyrkogården, sade Anne. — Inte tror jag precis att en kyrkogård är rätta platsen, dit man går för att pigga upp sina livsandar, men den är det närmaste stället, där det finns trän, och trän måste jag ha. Jag ska sätta mig på en av de gamla hällarna och blunda och inbilla mig, att jag är tillbaka i Avonleas skog.
Denna plan kom dock ej till fullständigt utförande, ty väl anländ till ort och ställe fann Anne så mycket av intresse, att hon alls inte blundade, utan tvärtom höll sina ögon vidöppna. De gingo in genom de väldiga gallergrindarna och förbi den enkla, massiva valvbågen, som krönes av Englands majestätiska lejon, och stodo snart inne på ett grönskande område, höljt av sval skymning, där vinden blott sakta viskade. De vandrade framåt de långa, gräsbevuxna valvgångarna och läste de egendomliga och utförliga inskrifterna, som ristats under en tidsålder, som hade mera gott om tid än vår egen.
— Här vilar stoftet av Albert Crawford, Esq., läste Anne på en nött, grå häll, i många år Hans Majestäts fälttygmästare i Kingsport. Han tjänade i hären till freden 1763, då han tog avsked på grund av vacklande hälsa. Han var en tapper officer, den bäste make, den bäste fader, den bäste bland vänner. Han avled den 29 oktober 1792 i en ålder av 84 år. — Tänk, Prissy, vad hans liv måste ha varit fullt av äventyr! Och vad hans personliga egenskaper angår, så tyckas de ju ha varit höjda över allt beröm. Jag undrar, om han fick så där mycket erkännande, medan han ännu var i livet?
— Ja, säg det, sade Priscilla. Här är en annan. — Helgad åt minnet av Alexander Ross, som avled den 22 september 1840, 43 år gammal. Vården restes som en gärd av tillgivenhet av den, vilken han i 27 år tjänat så troget, att han betraktades fastmera som en vän, förtjänande det fullaste förtroende och en odelad hängivenhet.
— Det var en vacker gravskrift, sade Anne tankfullt. — Jag
