Sida:Drömmens uppfyllelse 1916.djvu/46

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs

— 36 —

om goda kamrater. Som sådana betraktar hon alla pojkar, och hon är glad och belåten, när hon ser sig omgiven av ett dussin eller så, bara därför att hon svärmar för att vara allmänt omtyckt. Till och med Alec och Alonzo — hädanefter måste visst de namnen alltid gå i par för mig — äro för henne ett par lekkamrater, som vilja att hon ska leka med dem hela livet igenom. Jag är glad att vi råkade henne, och jag är glad, att vi gingo hit till den gamla kyrkogården. Jag tror, att jag i eftermiddag har slagit en liten själsrot i Kingsports jord. Åtminstone hoppas jag det. Det känns inte roligt att bli omplanterad.


V.
Brev hemifrån.

Under de närmast följande tre veckorna kände sig Anne och Priscilla fortfarande som främlingar i ett främmande land. Men en vacker dag började helt oförhappandes allting teckna sig med välbekanta och sympatiska drag — högskolan, professorerna, kurserna, kamraterna, sällskapslivet. Tillvaron fick åter sammanhang i stället för att utgöras av lösryckta fragment. Novitierna, som från början varit en hjord av omaka och tämligen huvudyra individer, hade nu smält samman till en organism med starkt utpräglad samhörighetskänsla, gemensamma sympatier och antipatier och ett mäktigt sjudande begär att utmärka sig. På några segrar på det intellektuella området var det ännu för tidigt att tänka, men i den årligen återkommande stora fotbollstävlingen vann i år novitiernas lag mot seniorernas gamla beprövade, varigenom de förra höljde sig med ovansklig ära och förvärvade en ofantlig popularitet. I tre år hade seniorerna legat över; att lyckan detta år vände sig, tillskrevs allmänt Gilbert Blythes sällsynta fältherreegenskaper. Han eldade sina käcka skaror och hittade på delvis nya stridssätt, som förbryllade seniorerna och förde novitierna allt närmare den vinkande segern. Till belöning blev han vald till no-