— 37 —
novitiernas förtroendeman, ett hedrande och — åtminstone ur novitiesynpunkt — ansvarsfullt uppdrag, som många förgäves traktat efter. Men för att rätt kunna bekläda denna post fordrades ett ytterligare stålsättande av karaktären — i form av vissa prov, som måste genomgås. Det första av dessa förutsatte ett ganska stort moraliskt mod, men Gilbert skilde sig därifrån på ett fullt värdigt sätt. En hel dag måste han, iförd en grant blomsterprydd halmhatt och ett väldigt ärmförkläde av blommig perkal, vandra av och an på Kingsports mest trafikerade affärsgator. Han gjorde detta med glatt mod och lyfte artigt på halmhatten, när han mötte damer tillhörande bekantskapskretsen. Charlie Sloane, som förgäves hållit sig framme, sade åt Anne, att han inte kunde begripa, hur Blythe ville förnedra sig på det viset — man hade väl någon självaktning…
— Jo jo, tänk dig Charlie Sloane i brokigt ärmförkläde och bredbrättig halmhatt med blommor, fnittrade Priscilla. — Han skulle se ut precis som gamla farmor Sloane. Men Gilbert såg ut som en karl i varenda tum — alldeles som i sina egna kläder.
Anne och Priscilla funno sig oväntat snart omhändertagna av de högskolan tillhörande kretsar, där man inte bara studerade utan även rätt tappert roade sig. Härför hade de ganska mycket Philippa Redmond att tacka. Hon var dotter till en ansedd och förmögen man, och hon tillhörde en gammal och fin släkt. Detta i förening med hennes tilltalande yttre och tillgängliga väsen öppnade snart alla kotteriers, klubbars och föreningars dörrar för henne, och dit hon bjöds, bjödos också Anne och Priscilla. Phil var betagen i båda Avonleaflickorna, särskilt i Anne. Hon var en trofast liten själ, fri från nyckfullhet och tarvlig beräkning. »Håll av mig och håll av mina vänner,» tycktes omedvetet vara hennes valspråk. På det enklaste och naturligaste sätt förde hon dem in i den alltjäm tätnande kretsen av sina egna vänner och bekanta, så att Anne och Priscilla funno sin entré i Redmonds sällskapsliv helt lätt och behaglig, till de andra kvinnliga novitiernas häpnad och avund. Ty de hade ingen Priscilla, som tog dem under sina
