Sida:Drömmens uppfyllelse 1916.djvu/76

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

— 66 —

kommit på det klara med vad det är fråga om, sade Priscilla, makade undan ett tjockt grekiskt lexikon och övertog Stellas brev.

Stella Maynard hade varit en av deras bästa väninnor vid seminariet och hade efter avlagd examen haft plats som skollärarinna.

»Men nu ämnar jag sluta med den rörelsen, kära Anne», skrev hon, »och lägga mig vid högskolan i stället. Eftersom jag gick i tre år på seminariet, hinner jag genast fatt er. Det ska katten gå här längre och slita ut sig med dumma ungar. Förr eller senare ska jag författa en skrift med titeln: »Skolmamsellens vedermödor». Den ska bli bräddfull med hårresande verklighetsskildringar, må du tro. Här tycks folk ha den uppfattningen, att vi skolmänniskor föra ett sorglöst dagdrivarliv och ingenting ha att göra utom lyfta vår månadslön. Ur min broschyr ska tala den oförblommerade sanningen, och det med kraftord ändå. Tror du, att en vecka förgår, utan att jag på ett eller annat sätt får i mig, att jag bär upp grova pengar för ett riktigt latmansgöra? “Jo jo”, säger någon av samhällets skattedragande, “ni förtjänar pengar lätt, ni, min unga dam. Sitter där uppflugen på er kateder och hör upp läxor.” Förr i världen brukade jag göra invändningar och lämna vältaliga upplysningar, men den taktiken har jag övergivit numera. Jag bara ler högdraget utan att värdigas svara.

Jag har om vintern nio grader i min skolsal, och jag ska undervisa i litet av varje, från daggmaskarnas innanmäte och upp till solsystmet. Min yngste lärjunge är fyra år gammal — hans mamma skickar honom till skolan för att »vara av» med honom. Min äldste har fyllt sina tjugo — det for för honom en vacker dag, att det skulle vara mindre besvärligt att gå i skolan och allmänbilda sig än följa oxarna och plogen. Dessa olika åldrar jämte alla mellanliggande skola under en daglig lärotid av sex timmar proppas med för deras ofta obefintliga begåvning lämpliga kunskaper — undra på, att det blir hackmat av alltihop…

Och sådana brev jag får, Anne! Tommys mamma skriver till mig, att Tommy gör inte sådana framsteg i matematik som